Nummer 1

Första gången jag bestämmer mig för att skriva ner lite gott & blandat. Det kommer inte vara dagligen kanske, men lite då & då. Lite för att själv kunna titta tillbaka och kunna minnas lite tydligare och lite för folk som är lite nyfikna på mitt och min lilla familjs liv. Jag kommer hoppa rakt in i vår vardag..

Joel - Sambo
Bella (Isabella - Dotter
Bamse (Michael) - Styvpappa
Frank - vän till familjen


 

 
 Min älskade fästman och underbara dotter.

Idag har varit en väldigt omtumlande dag. Började ganska tidigt med att åka iväg med Bella och handla julklappar. För en gångs skull vill jag vara klar i tid och slippa panikfråga folk i sista sekund vad dom önskar sig och trängas med folk på Väla som varit lika borta med vinden som jag. Joel var sötast i hela världen. Vaknade av att han ställt sin klocka på 10, en lördag?
"Jag ville inte missa när ni körde". <3
Bella var jätte duktig. Inget gnäll fast att hon kastades mellan bilstol, kundvagn och vagn, hon föjlde snällt med och hade med sig det bästa humöret en liten flicka kan ha.

Mitt i denna underbara shopping-yran fick jag ett sms från mamma om att Frank gått bort. Fast att man visste om att slutet var nära kom det som en chock. Bamse var helt knäckt och jag själv blev helt tom inombords. Det finns ingenting man kan säga när sånt här händer. Ingenting kan få en att må bättre och det känns så dumt att känna en sån sorg och empati för resterande familj men inte kunna uttrycka sig överhuvudtaget. "Vila i frid" & "jag beklagar sorgen" - låter nästan töntigt och inte lika äkta som det man egentligen känner.

Hur som helst; kunde inte ta ut all sorg på Väla så man fick svälja det för tillfället för att fortsätta shoppingen. Efter nästan 3 timmar iväg åkte vi hem. Joel fick ta hand om Bella medan jag la allt på plats och packade in alla julklappar. Riktigt fina blev dom och jag var super nöjd med allt jag köpt. Joel berättade att Beckis hört av sig och undrat om vi 4½ skulle hitta på något. Efter en kort diskussion blev det online-pizza och film hos oss. Det var hur mysigt som helst. Bella fick tokpanik och vägrade sitta närmare än en meter och under filmen lyckades både Beckis och Malin slumra till (Sa ju att vi skulle sett DödSnö ist.) och Beckis åt en hel chipspåse själv. Men det blir roliga minnen även det. Jag hoppas på att det inte dröjer flera månader tills nästa gång vi ses.

När dom väl åkt hem så började tankarna falla tillbaka på Frank igen. Jag fick gråta ut lite och Joel gjorde det han kunde för att trösta; vilket jag pointerade innan är otroligt svårt. Han försökte vända det jag beklagade mig över till ".. han fick iaf uppleva det" m.m. Tur att jag har en sån underbar fästman, smart och empatisk. Snart hade jag torkat tårarna och börjat engagera mig lite mer i folket runt omkring Frank, som troligtvis mådde mycket sämre än vad jag gjorde. Som jag önskar att det fanns något man kunde göra.


På någon vänster hamnade jag senare här i ett försök att samla min dag som hade en sån otrolig berg-o-dalbana gällande känslor. Rensar hjärnan lite sådär innan läggdags.
Det är ju inte så att jag har viktigare saker för mig på nätterna, varför inte skapa minnen.


Well, det var väl min dag idag. Klockan är snart två så jag borde kanske gå och lägga mig så man orkar morgondagen. Tur att Bella sover så bra ändå :)


Godnatt



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mammapatricia.blogg.se

En vardagsblogg skriven av en mamma.

RSS 2.0